Ett värkande hjärta med tillhörande skal
Jag tanker ibland att jag borde komma hem snart. Borja jobba ordentligt for att fa ihop ett litet sparande till studier och allt. Men jag kan inte tanka mig att aka tillbaka, inte nu. Inte nar jag trivs sa bra, med allting.
Jag har innan sagt att jag aldrig varit sa svensk som jag ar nu. Jag uppskattar verkligen Sverige pa ett helt annat satt an jag gjorde innan. Det ar ett bra land. Jag kan itne saga att jag foredrar franska manniskor framfor svenskar heller, snarare tycker jag att folk snackar mer skit har och ar mer avundsjuka. Men sa kommer man folk in pa livet och skapar sej en vardag med jobb, vanner och utgangar. Och allt blir sa annorlunda fran Sverige.
Jag vet att den dagen jag ater igen beger mig till Sverige kommer mitt hjarta langsamt kvavas. Visst; man skapar sig snabbt nagot nytt i Sverige, men jag kommer sakna sa oerhort mycket. Sma tranga grander med skumma gatlyktor, byar som luktar farskt brod och Paris. Jag kommer sakna alla cafeer, franska gentleman och att ta dagen som den kommer.
Jag tror inte riktigt nagon kan forsta hur mycket jag alskar Frankrike, och ni tycker sakert jag ar jattetontig. Men ska sanningen fram sa varker det bade fysiskt och psykist nar jag tanker att framtiden kanske bara har semestrar att erbjuda mig till Frankrike...
Kan jag aka ifran det, ett liv med franska vyer i en salig blandning med lyxens centrum?
Åk inte hem då!! Inte än i alla fall. Börja fixa saker i Frankrike istället. Och om du ångrar dig när du är 25, eller 55, ja, då finns Sverige kvar. Man ska inte göra saker bara för att man borde hela tiden. Skippa saker som gör ont i hjärtat om du kan!