När man inte längre är densamma

Jag skulle aldrig vilja spola tillbaka de tre senaste åren av mitt liv, heller inte ta bort dem. Priset jag har betalt har varit högt och många gånger har jag frågat mig själv vad jag egentligen håller på med, att jag någon gång måste börja bygga något. För framtiden, för livet. Men av allt jag har upplevt i livet kan nog de senaste åren vara de allra bästa, även om hjärtat har skadats en hel del på vägen.

Men när man kommer hem (vad det nu egentligen är) med helt nya upplevelser i bagaget är det med blandade känslor. Glad för att träffa alla igen och glad för tryggheten som det innebär att alltid känna igen. Härligt att krama om familjen och uppleva Sverige igen. Men samtidigt finns känslan där av att ingenting har förändrats utom en själv och 90 procent av den vakna tiden känner jag mig mest som en outsider. För att man ser allt på nya sätt, för att man själv har förändrats något otroligt.

Det värsta är inte att inse allt detta själv, utan värst när andra ser det. När förväntningar på att Den Gamla Amanda kommer tillbaka, precis som hon var för tre år sedan bränner i ryggen. När människor förväntar sig att man ska gå in i sin gamla roll och fortsätta som om man aldrig var borta. Det är då man vill ställa sig upp och skrika, ropa och undra varför ingen kan se att man inte längre är densamma. Att man kommer "hem" med nya erfarenheter och upplevelser, även om alla inte betyder en bra förändring. När man har fått andra intressen, andra åsikter och fler frågor.

Jag tänker ofta på alla de som valde att stanna hemma och låta sina liv rulla på. Jag förstår dem på ett annat sätt och skulle aldrig tycka att de någonsin gjorde fel. Men jag tycker samtidigt inte att det är konstigt att man ibland känner sig vilse och inte alls vill återgå till sitt gamla liv, när man liksom inte ens existerat på hemmaplan under tre år. När man egentligen inte fanns hos dem där den svenska vardagen lunkade sig fram.

Jag kan numera med glädje och stolthet säga att jag fortfarande älskar att grilla en korv i svensk vinterväder, eller att ta en promenad ner till byn. Men jag kan med lika stor stolthet säga att jag numera älskar vackra underkläder, högklackade skor och välgjorda naglar. Jag älskar att tillbringa två timmar i badrummet och ytterligare en för smink och passande smycken. Jag drömmer om ett stort hus, en walk in closet, ofta gå ut och äta och dricka champagne en måndags kväll. Jag önskar mig en stor vinkällare och massor med barn.

Många reaktioner har kommit, kanske mest för allt det materiella och ytliga. Men inte innebär det att jag bryr mig mindre, eller tror att  jag blir lycklig på grund av detta. Det är bara nya intressen som växt och nya drömmar som skapats. Och nya förhoppningar om framtiden!

Kommentarer
Postat av: Josse

tu me manques <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback