baramoi

Jag förstår verkligen inte. En mysig liten middag på Tabù, med god mat och discostämning. Gratis champagne fram till sent. Stora tunnor med is och champagne köptes ytterligare in av dom som har råd, bra tillfälle att vara svenska och tjej. Dansande alldeles för mycket till alldeles för dålig musik. Vid 2tiden bestämdes det att vi skulle in till centrala Paris. Boka VIPbord, in på klubb, dansa ännu mer, och ännu fler tunnor med olika sorters dricka. Nej, sant att säga är jag inte den största drickaren, jag var den som höll ett öga på alla istället. Men jag lyckades likförbenat tappa bort min scarf och mina strumpbyxor (det låter konstigare än det är). Attans bananer. Hemkommen med fyra fransoser och insikten om att bilarna var inlåsta. Fyra fransoser plus Amanda i dubbelsäng, trångt, illaluktande men klockan 8 på morgonen somnar man gott iallafall.

(Och en och en halv timme senare ringer klockan och en ny dag börjar)

Halvskum bild. Men så är det, idag skulle jag behöva göra ett ögonlyft eller påfyllnad med botox. Har vart en späckad vecka med ny aupair som kommit, flyttande, nya människor och ett väldans flygande med inlämning av CV. Ett par halvtidsjobb droppar då och då in, men tyvärr kommer det aldrig att funka. Jag måste ha lite att göra!

Dagen idag har dock varit hemskans trevlig. Vaknade vid nio-tiden, gick upp och slängde i mej två ägg och havregrynsgröt. Gick en promenix. Satt i x antal timmar och fixade mitt CV ytterligare, vilket nu skulle uppfylla alla regler på hur ett CV2010 ska se ut. Middag i Meaux, supergott men grymt mättande. Iväg åter igen för att lämna in CV, elva stycken försvann minsann. Till gymmet, springa en mil och hänga på maskinerna. Bada bubbel, gå till hamam, bastu, och kalldusch. Till mataffären, uppdatera bloggen. Helt slut = ögonlyft.

På tal om gymmet kan jag meddela att jag verkligen inte är fransk. Medan alla fransyskor går i tajta kläder och perfekt make-up, trippar lite försiktigt på löpbandet och dricker ut svinfyra vattenflaskor kastar jag på mig Willys T-shirten (som för övrigt är alldeles urtvättad), tvättar av allt smink, springer tills armsvettet rinner ner på fingrarna och trycker upp 20 fina kg med maggen. Usch, jag måste se grotesk ut. Men inte hindrade det att jag gick hem från gymmet med 2 telefonnummer i fickan, hoho, jag kan inte låta bli att småflina för mej själv. För vem vill inte ha en rödflammig, svettig, plufsig svenska?

Om man kan må som en bild, så mår ja så här just nu.
God natt

Om ett år kommer du sitta ihopklämd i en bil med normala fransmän. Du kommer gå ut och ha de roligaste nätterna hittills. Du kommer vara två jobberfarenheter rikare, ha lämnat CV till flertalet butiker, anmält dej till motsvarande arbetsförmedlingen. Du kommer hälsa på folk på stan, ringa till en nära vän. Du kommer ha lärt dig flytande franska och till och med slangen börjar sitta. Du kommer ha kontakter som hjälper dig med allt möjligt, du kollar på lägenheter och kommer att bli stoppad av unga, franska poliser som ber om telefonnummer. Du kommer också bli stoppad för misstänkt rattfylla*. Du kommer att tycka om kindpussar och kommer med vilje sätta dej ner och kolla på franska filmer.

Nej, jag trodde inget av detta för ett år sedan. Då var jag student i Montpellier och trodde knappt jag kunde få det bättre. Just nu älskar jag livet, och kunde inte låta bli att ta några skutt när jag igår delade ut CV, i Frankrikes största köpcenter...


Men fortfarande slår inget svensk, Turkisk Peppar



*Rattfylla. Jag var inte rattfull. Jag var en förvirrad svenska körandes i paris som inte visste vilken väg hon skulle ta mitt i natten.

Så länge man inte kommer hem till Sverige saknar man det inte. Men nu, efter två veckor hemma saknar jag ganska mycke. Jag saknar skridskor, äta frukost med familjen, ha fredagsmys. Saknar att åka med mamma och handla, bugga med syster på köksgolvet och sprätta benen i vardagsrummet. Oj, jag är trots allt en riktig svenska... Sniff.

Jag inviger ett nytt år med skridskoåkning. Jag lever alltså. Och njuter av vackra Sverige.

Jag har tidigare sagt att det är krig mellan husets katt och mej. Jhar alltid varit trevlig mot den, men den gillar mej öndå inte! Därför ger jag den inte mat, jag släpper inte in den när den står utanför dörren och jamar och jag skrämmer den. Moahaha!

Däremot saknar jag söte Pyllerå (Molly) som sjutton. Det är min katt de, kissen på bilderna.

Vackra snö. idag är jag lycklig, jag skyttar runt, äter havregrynsgröt med sirap, kanel, socker, mjölk. Jag lyssnar till änglaspelet, årets Luciafirande och doppar lussekatter i grönt te. Jag tar en varm dusch och luktar gott. Så tänder jag ljuset i snölyktan, och skänker en tanke åt dom därhemma, jag saknar er.

Har man ingen snö får man fixa lite själv!

Häromdagen var jag med pojkarna för att vaccinera dom. Inte nog med att dom trodde att jag var fru till Ben och mamma till barnen (hur fick dom ihop de?), det var även extremt komplicerat. Doktor skulle träffas, papper skulle fyllas i. 1,5 timmar tog de att vaccinera två små barn! Eller nej, ett barn. Rafael var så rädd och vägrade sitta still. Ben tog honom i knät och sjuksköterskan sa åt mig att hålla fast Rafaels ben. Han bytte då taktik, från sprattlandes till att skrika så högt att hela salen stannade upp och man hörde två andra barn började snyfta dom med. Så går det till i fransk sjukvård, hoho. Håll fast barnen så trycker vi in en spruta. Men nej, han fick ingen vaccination. Och så sa dom hej då till Madame och Monsieur Rudd.

Jag har tre stora komplex.
1. Bakdelen
2. Sneda tänder
3. Mörka ringar under ögonen

Men då har jag en bästa kompis. Nej, det är inga hålla-in-strumpebyxor eller gördel. Nej, det är ingen tandställning eller dra-ut-tänder-tång. Det får jag lära mej leva med. Men den tredje kan jag göra något åt och det tackar jag Make Up Store för. Dom kan minsann sina saker och mina hemska påsar till ögon kan till viss del trollas bort. Dock måste denna förnyas snarast, så i januari när jag traskar mej hemåt får det bli ett besök där. (Jag vill dock inte tänka på hur det ska se ut om sisådär 10 år. Jag hoppas Make Up store helt enkelt har utvecklat sitt sortiment då)

Vad kan vara mer värdefullt än de tillfällen man önskar vore eviga?

Här kommer två ypperliga bilder. Nåja, jag hade inte min kamera så mobilen fick funka bra.





Jag gillar granen. Tyvärr syns det inte att det hängde små röda kuber med bokstäver på i.

Jag fick syskonsaknad. Jag vill ha en myskväll med Emsen och Bolan, laga mat, dricka julmust och titta på svensk TV. Åh, vad jag kan sakna svensk vardag och älskade familj!

Jag fular mig, har en mage full med choklad och borde byta lakan. Och så önskar jag er god natt.
(Korvfingrarna beror på varmt diskvatten)

Franska gentlemän. Jag har tidigare sagt att jag har smått svårt för det, men till viss del har jag nu börjat gilla det skarpt. Jag uppskattar när dörrar öppnas och man får gå in först, när kypare drar ut stolen åt damen och när killen faktiskt betalar notan då och då (och jag tillbaka då och då).
Jag är ganska säker på att jag skarpt kommer sakna detta när jag kommer hem, men jag skulle ändå aldrig i världen byta ut svenskar mot fransmän. Svenskar är tydliga (som öppna böcker i jämförelse med franska), svenskar klär sig generellt 100 gånger bättre och ser också 100 gånger bättre ut. Svenska killar drar inte till med patetiska komplimanger och svenska kilalr går inte ut med en bara för att man är blond. Vive les suedois!

I helgen hade jag för övrigt kul. Jag åkte in till carolin. Vi chingade i vin, drog på oss partydressen och försvann under en bro, Showcase. Usel musik, trevliga människor. Dans a la Leroy, hutlösa priser. Men sent var vi ändå hemma efter en halvtimmes promenix. Ont i fötterna hade jag, och det var en ny känsla att knappt kunna kissa på grund av fossingsmärta.



En vanlig toalett i centrala Paris. Det gäller att sikta rätt.



Dom som tror att vi dricker vin till vi spyr när vi går ut har fel. Vi kör mer på torkade korvar, ost, och svenska knäckebröd.

Jag har precis vart på promenix. Nu blir de dusch, tandborstning och sängen. Sov gott.

Vi pysslade igår. Vi bakade pepparkakor och jag bad till Gud vid flertalet gånger att han skulle ge mig tålamod, hjälpa mig att städa upp allt mjöl på golvet och låta barnen göra "pepparkaksbollar" om dom nu ville de. Han skötte sig ganska bra och vi kom ur baket helskinnade. Men när barnen fick syn på mina dekorerade hus ville dom med dekorera pepparkakor, och två äggvitor senare med florsocker och karamellfärg hade dom fått utlopp för sina tokiga ideer. Puh. Nu har jag hur som helst ett fint litet landskap i mitt rum, och jag myser och luktar.

Igår försvann jag också ut, vid sisådär 8tiden. Det skulle bli en fin liten afton med middag och barrunda i sällskap med med två holländare. Jag hade det trevligare än någonsin, åt tapas, drack färgglad drink och en och annan öl (va händer med mej, öl?). Vid tvåtiden drogs det hemåt, dock till vännernas hem. Vi spelande tv-spel i timmar, och att göra det med två 22åriga killar som går in för det helhjärtat kan bli ganska komiskt. Ett flertal spel, litervis med vatten + äpplen och vackra samtal senare var klockan 6 på morgonen och jag somnade gott i ett mjukt knä på en hård soffa. Det var fint.