baramoi

Jag var ledig i helgen, och tänkte utnyttja den till fullo. Därför tog jag tåget in till Paris med tillhörande Caroline. Vi köpte en flaska bubblande vin, en ost, och festade med magarna fulla av pasta och pesto.

Vi tog tillfället i akt att vi enbart var två blonda svenskor, och bestämde oss för att försöka komma in på den just nu hetaste klubben i Paris, VIP Room. Hoho, kön var lång och de flesta blev nekade. Men vi på finfina klackar som gjorde oss 13 centimeter längre kunde dom inte neka till. Efter en genomgående granskning från topp till tå fick vi komma in, det ni!!

För att ytterligare förklara vilken nivå klubben ligger på, kan jag säga att jag köpte ett glas champagne för 20€, och Caroline en Sex on the beach för 25€. Vi insåg ganska snart att vi i sammanhanget kanske var de fattigaste där inne, och såg då ett bord inne på VIP avdelningen med enbart killar. Tillfället togs alltså i akt, och efter ett oskyldigt leende blev vi inbjudna som gäster. Med otaliga flaskor på bordet vill jag inte veta vem som stod för notan - en normalstor flaska champagne ligger nämligen på 600€.

Vi hade dock världens roligaste afton, och kände oss superfina i likadana stay ups - tack H&M (för varför ska man ha räliga strumpebyxor som går upp till navelen?)



(Men oroa er inte, vi hade ordentliga klänningar över som täckte både fri hud och spets)

Våren är kommen, en vår i Paris. Jag njöt av en tre-timmars skogspromenad i morse, satte mej ner på fuktigmossa och njöt av ett äpple. Lyssnade på fågelkvitter och njöt av mitt egna sällskap, det är inte fel att tänka ibland.

Nu ska jag in till centrala Paris, ta mig ytterligare en promenad - dock inte i lika ren luft.

Är det så konstigt att man är patriotisk och tycker sverige är sådär obotligt vackert?

Nu ska jag säga er hemma en sak.
Tänk på mig när ni tittar i skåpen och inte hittar något ätbart - när det egentligen finns 20  delikata godsaker att sätta tänderna i. Tänk på mig när ni klagar över vit glittrande snö som inte vill sluta falla, och tänk på mig när krokus och snödroppar tittar upp. Tänk på mig när ni går in i en mataffär och hittar allt ni vill ha, och släng iväg ytterligare en tanke när ni går upp i välstädade hus utan skoavtryck överallt. Tänk på mig ibland, tack.

Jag lever, jag är tillbaka. Mycket har hänt, men Amanden är på topp - hoho. Jag jobbar på i Zadig et Voltaire, ser folk slita efter "det Billiga" i märkesbutiken och ler åt folk som köper ett par sockar för 20€ för att få gå runt med papperspåsen med grön rosett på. Jag har gråtit en massa över paket jag fått hemifrån, först familjen och sedan Jenny - hon hade lagt ner choklad åt mej! Den nya Gesihan, jag blev helt varm. Jag har åter igen blivit kallad till en uttagning på Disneyland, skumma dom däringa...

Och så har jag blivit fransyska. Nej, bara några procent till. Jag har nämligen fått mitt alldeles eget Carte Bleue, med tillhörande checkar. Lilla jag kan alltså numera betala i checkar vilket jag faktiskt tycker är ganska underhållande. Jag har dessutom fått in min första lön, och dessutom tjänat mina första lunchkuponger. Så funkar det här - en del av lönen får man i kuponger för att äta på restaurang med. Åh nej, nu måååååste jag ju gå ut och äta...

Och livet lunkar på annars. Längtan efter Sverige har gått bort till viss del, men jag kan fortfarande inte låta bli att undra om påskharen kommer ända till Frankrike och lägger ägg i trädgården. Så jag kan springa ut i morgonrock, lyfta på kvistar och bli barnsligt glad när man ser ett färgglatt ägg. Jag får ta ett snack med den franska påskharen.

Men inget blogginlägg utan sjukdom, eller hur, det har blivit tradition.
Här har ni mej, ser det bekant ut?

Idag är Amanda inte lycklig, någonstans. Hon dör lite varje dag av längtan till Sverige och hatar att inte framtiden redan är bestämd. Nu blir det jobb. Sniff.

Inatt var jag och hälsade på syster. Jag kom på morgonen, satte mej i hennes vita hus med blå fönsterluckor, på jordstampat golv och åt filmjölk. En svart inföding tittade konstigt på mej och ville inte ha mej där. Mitt emot fanns en kossa, och den klappade jag. Jag och Syltan sprang runt och jagade kackerlackor innan vi skulle sova på vita lakan i knarrande sjukhussängar, med oförklarliga fläckar på. Emma bodde stort, bjöd in infödingar och spelade Skitgubbe. Vi hade det minsann mysigt, men jag blev av någon oförklarlig anledning glad när jag vaknade upp i Europa.

Jag tog bort allt jag nyss skrev, jag sammanfattar allt med ett ord istället.

Rövhål



Men ja hittade en bild som va somrig och fin iallafall. Jag längtar hem.

Huvudsaken är väl att jag tycker att jag klär i denna underbara färg?? Jag försöker laga mina ögon från en uttryckligen "allvarlig inflammation som kräver omedelbar behandling", och var hos doktorn igår. Fick oranga droppar som gör mej fem gånger mer attraktiv i vanliga fall, inte sant. Men oroa er inte, jag är bara såhär attraktiv cirka 2 timmar om dagen.

Och så börjar jag jobba på lördag. Jag är nervös, mycket nervös. Och ikväll blir det firande med champagne i goda vänners lag. Det blir fint de, med nya skor och finfin klänning.

Nu vill jag prata med mamma.

Jaaaaaaa!!!! Jag är anställd. Heltid. För dyr klädaffär. Snobb. Svart dresscode + klack.

Nu ska jag till doktorn.

Vad tror ni, kan jag trolla bort fokuset från mitt vänsteröga? (nej, jag är inte näck, ja har bara tubtopp)

Jag  vet inte vad som händer. Jag vaknade upp med ett helt knallrött öga som kliar. Av med linserna, i med en Clarityn (?), inget händer. Jag blir meddragen till apoteket, dom tittar, dom undrar. Jag får droppar, jag får rengöring. Blir det inte bra tills på torsdag fick jag ordinationen "sjukhus, akut". Tack. 18€ fattigare, och nervositet för arbetsintervjun ikväll, tänk om han tror ja ser ut så här... Glasögon passar hur som helst bra på en arbetsintervju. Får satsa på dräkt, röda läppar och knut med så kanske han inte ser mitt hemska öga...

Hurra Mamsen. Jag kikar upp lite försiktigt, det är lite samma sak som överraskningen som kommer imorn på posten!

Franskan började med Brigitte, troligen den bästa franskaläraren man kan få. Verb, ord, övningar.
Sedan kom gymnasiet där franskan gick rejält neråt, faktum är att det var mer tråkigt än roligt. Ända tills Raphaël kom in i bilden, min käraste fransman. Lille Raffe, fy vad skoj vi hade det.
Jag besökte honom, han besökte mig. Jag besökte honom, och jag besökte honom igen. Senast var förra året. Lille Raffe, jag saknar honom och måste nog ta och bjuda in honom igen. Det var trots allt hans fel att jag blev totalt förälskad i Frankrike.

Jag är hemma. Jag har haft en superb weekend och jag har blivit kär i två underbara skapelser i svart och rosa skinn med hööög klack. Jag ska visa, imorgon. Imorgon blir det till att packa låda, åka till Paris, använda mina finfina VIPkort till gymmet (hoho, det ni!) och kurera min höft som skaver.

God natt.

Hatten avtagen och svettig efter dansen. Men blåsan är lika snygg för de.

Jag var för övrigt ute igår. På Tabù, dansade för mycket, smorde in mina bara ben i champagne (nån träskalle hällde ut ett helt glas över mej). Jag åt sushi, startade en fajt mellan två fransmän och åt för mycket gratis fruktsallad. Jag hade roligt Så roligt att det var morgon innan jag gick och la mej i nybäddad säng.

Men nu åker jag till Belgien över helgen. Jag tar med Maraboun som resmat, tack älskade familj.

Te. Choklad. Turkisk peppar. Makrill. Jag är i himlen. Tack älskade familj.

Snacka om att jag halkat efter i uppdaterandet. Jag gör en sammanfattning.

Lördag: Jag rotade runt i garderober en hel dag. Hittade hattar med flor, pälsar, skinnhandskar, tajta fodralklänningar, långa aftonklänningar. Väskor med pärlor och paljetter och allt för vackra skor. Allt tillverkades för cirka 80 år sedan och jag befann mig i en bubbla av eufori. Det slutade i en tajt röd klänning täckt med svart spets, svart stor hatt med fjädrar och flor, rödsvarta skor, strumpbyxor med finfin söm, kort pälsjacka och långa handskar till det. En fyrkantig väska beströdd med glitter hängde på handleden. Och att uppsättningen hade burits av franska kändiseliten var en ganska fantastiskt känsla. Jag var på födelsedagskalas för övrigt. (jag måste komma över en av bilderna)

Söndag-måndag: Jag åkte på tripp till le Touquet. Promenerade på en iskall strand, köpte allt för god choklad, och crepes så det stod härliga till och sov i en förfrusen lägenhet utan varesej varmvatten eller element. Brrr!

Tisdag: Jag äter sushi till frulle, skriver brev med fjäderpenna som man doppar i bläck. Jag städar och åker och handlar. Jag hittar grovt bröd och befinner mig i himmelriket. Jag firar Albanes födelsedag, köper en scarf i present och bakar svensk köttbulletårta med rödbetssallad. Jag trycker äntligen upp fotoalbumett från min tid här i hennes ansikte och får höra "c'est genial" ungefär trettiofyra gånger.

Idag: Jag äter för mycket av för dyr choklad som jag själv inte köpt. Jag äter för mycket havregrynsgröt till frukost och sitter nu med värsta magontet (men choklad proppar jag ändå i mej). Jag duschar, tar en morgonpromenad och postar brev skrivna med fjäderpenna. Jag går på anställningsintervju hos Esprit och tänker be SFR-mannen sluta ringa. Bra Amanda.

Så här glad är jag idag. Jag har blivit uppringd till anställningsintervju på Esprit - det känns som om proppen lossnat. CV har öven lämnats in till KENZO. Käre frans, vart ska allt sluta.

Ko-ko. Jag har vart på intervju på Ralph Lauren. Jag har blivit med bil. Jag kikar in i kameran och hälsar till er.

Goddag.